ibland blir jag så trött på mig själv.
jag kan ligga i sängen och gråta (nåja) för att jag "måste" ge mig ut på ett träningspass. som jag antingen lovat L eller mig själv.
och så "ojjar" jag mig och drar mig för alla krafter jag har.
får plötsligt huvudvärk (på riktigt!) och känner en fruktansvärd trötthet.
i de fall då jag enbart lovat mig själv att träna så händer det då och då att jag sätter mig i soffan framför tvn istället. och fastnar där. fast inte alltid, ibland har jag diciplin.
och så "ojjar" jag mig och drar mig för alla krafter jag har.
får plötsligt huvudvärk (på riktigt!) och känner en fruktansvärd trötthet.
i de fall då jag enbart lovat mig själv att träna så händer det då och då att jag sätter mig i soffan framför tvn istället. och fastnar där. fast inte alltid, ibland har jag diciplin.
men lovar jag någon annan är det inte lika lätt att säga nej.
så med helgens ätande i bagaget lovade jag mig själv att träna tre gånger den här veckan.
så med helgens ätande i bagaget lovade jag mig själv att träna tre gånger den här veckan.
jag sa det högt så att L också var med på noterna.
och idag, alldeles nyss, bockade jag av det andra passet.
efter varje träningspass kommer därmed också den helt andra sidan, den jag önskar jag kände även innan ett pass.
den som helt plötsligt tycker att träning är det mest självklara.
"det var väl inte så farligt, jag kör lätt ett pass till imorgon".
och sen när morgondagen kommer så ligger jag där i sängen och tycker att det vore tusan så mycket härligare att stanna hemma och äta glass till kvällsmat.