slut som artist!

det jag saknar absolut mest just nu är värmen (eller så är det helt enkelt ledighet i sig).
kanske är det för att jag inte var ledig i somras, men jag har verkligen inte tröttnat. älskar att kunna dra på sig ett par svala shorts, en t-shirt och ett par flipflops. ready, set, go. nu har jag visserligen varit lite sjuk ända sedan vi kom hem, så det i sin tur gör väl att man längtar tillbaka till solen ännu mer. och mitt i allt detta sommarlängtande så har jag fått sånna enorma julkänslor. haha, inget mitt i mellan här inte!

nu sitter vi här i soffan och kollar, tro det eller ej, på pippi långstrump. jag har otroligt jobbig huvudvärk och efter denna arbetsdag, som slutade med kaos på provförsäljning, är jag nu slut som artist. MEN, inte att förglömma! det är inte vilken dag som helst idag! min kära lillasyster fyller år! stort grattis jossankossan på födelsedagen! love u <3

shorts - bershka, tshirt - acne, väska - saint laurent, solglasögon - le specs

att skjuta på hösten lite till.

hej söndag,
lite sjuk, sliten och allmänt eländig idag. känner mig nere och hoppas bara att vissa saker ska lösa sig snarast. trött är jag också, men några koppar kaffe och lite frisk luft ska kanske få igång mig.

medan tiden nu finns denna söndag, så passar jag på att bjuda på helgens klädval. både klänning och hoodtröja är nya inköp från los angeles och är redan favoriter! randigt, dovt grönt och otroligt mjuk bomull är enligt mig både snyggt och bekvämt. och bär man lite tjockare kläder upptill, så tycker jag det kan funka med barbent de dagar då solen kikar fram. känner mig nämligen inte riktigt redo för hösten än. att trycka ner sig själv i ett par åtsittande jeans och tjocka jackor får mig nästan att svettas av bara tanken. men sen är jag ju säkert lite febrig också denna söndag...

klänning - hour glass lilly, hoodie - splendid, skor - acne, solglasögon - ray ban

part 1 - VENICE BEACH

 

venice beach kl. 06.30.
ja, men vi börjar väl från början då. det känns väl ändå mest rimligt.
vårt första stopp i Los Angeles blev, efter den långa flygningen och lite klabb med att få ut hyrbilen, venice beach! hade hört både gott och ont om den platsen innan jag åkte och jag kan väl säga att både det goda och onda uppfylldes. men absolut främst det goda! stranden är helt magisk, den går inte att beskriva och än mindre fånga på bild. lugnet och ljuset på morgonen går knappt att ta in trots att man faktiskt befinner sig mitt i det. vi bodde precis på stranden och att få vakna till vågornas brus är ju som ni säkert kan föreställa er oslagbart. det enda negativa med venice är väl alla uteliggare som härjar kring stranden på kvällar och nätter. ludde verkade inte ha problem med det, men jag tycker sådant är obehagligt. och hemskt.

det positiva med att vara jetlaggad är ju att man kan ta tillvara på de tidiga mornarna. vilket vi också gjorde (hela resan dessutom, haha). vi vaknade innan solen gick upp och när den gjorde det knöt vi på oss löpardojjorna, antinen för en (den enda) löptur eller för att bara promenera längs den fantastiska stranden och suga in los angeles. ingen av oss har ju haft någon semester i sommar, så dessa första dagar på stranden var verkligen bra för att försöka komma ner i varv. vi promenerade längs strandpromenaden bort till santa monica pier varje morgon. på vägen tillbaka köpte vi med oss iskaffe och bagels till stranden. ja, det är svårt att jämföra med den torra knäckemackan här hemma (även om den faktiskt var efterlängtad i slutet av resan!). jag upptäckte dessutom att man tydligen kan ta etthundrafemtioelva bilder på palmer utan att bli mätt på det. herregud, så vackra!

det är alltså väldigt lätt att drömma sig tillbaka till dessa mornar när man här hemma vaknar upp till totalt mörker, kyla och oftast regn. men det har väl sin charm det också antar jag. idag råkade vi sova till kl 11, vilket aldrig händer, så snart kanske vi får bukt med jetlaggen. hoppas jag iaf. nej, nu är klockan över ett och jag sitter fortfarande i pyjamas. ska ner en sväng på stan och fixa en liten present till den nyligen blivna sexåringen (Zoe) och i eftermiddag åker vi ut till Askim och hänger med kusinerna där.

fortsättning på vår resa kommer... 
hoppas ni har en fin lördag!

hemma igen.

 

hej, nu är vi hemma igen.
vet inte riktigt vart jag ska börja för den här resan är bannemig svår att sätta ord på. vi har haft det så himla bra. alldeles för bra. jag har älskat varenda sekund av alla de platser vi besökt och jag har älskat min man som jag tillbringat denna resa med lite extra mycket. vår resa. vårt los angeles.

jag har så många bilder att jag inte heller vet i vilken ände jag ska börja. dessutom har mitt bildprogram lagt ner men jag hoppas kunna få bukt med detta snarast. så håll ut, jag är snart tillbaka. förhoppningsvis lite mindre jetlaggad.

puss!

cali - hell yeah!

nu åker vi!
jag kan inte fatta att denna dagen redan är här. jag fick ju den här resan av lovis i examenspresent i början av sommaren, och då kändes det som en evighet till avfärd. men nu alltså, nu åker vi! jag är pirrig, förväntansfull, spänd, nervös, flygrädd och så himla exalterad för vad som väntar där på andra sidan atlanten. det enda (!) negativa är väl då att jag missar den megahypade 60-årsfesten för lindex, men vad är väl en bal på slottet... den är kanske glömd och begraven (eller inte) lagom tills jag kommer hem, hehe.

med tanke på att vi ska åka runder en del i usa så kommer jag inte ta med datorn, vilket jag först hade tänkt. det lär med andra ord bli lite tyst här framöver (såvida jag inte hittar någon dator att säga hej ifrån), men på instagram kommer jag förmodligen uppdatera till förbannelse. @paulinawallentinandersson. och när vi väl är hemma igen lovar jag att bjuda på bildkavalkad.

så tills dess - bye bye!

i packartagen.

vi är mitt i packartagen och jag börjar sakta men säkert bocka av sakerna på min punktlista. inser dock att det i princip enbart är t-shirts och jeansshorts (har jag iiiiiinga kul kläder eller?) som packats ner och jag fruktar redan beslutångesten över vad jag ska ta på mig om dagarna. ilandsproblem deluxe, jag vet, förlåt. resfebern gör att jag har svårt att sitta still i soffan, men jag ska försöka att slå mig ner för lite lugn och ro innan det är dags att gå och lägga sig (just nu sitter jag på golvet mot sängen och ludde undrade just varför jag satt här. som sagt, ingen ro). imorgon är det sista dagen på jobbet innan efterlängtad semester och jag kan tänka mig att jag har en del att fixa innan jag kan lämna för dagen. men sen så.

drabbats av feber. resfeber.

 

 

Mitt största (egentligen rätt så angenäma) problem just nu är vad som ska packas ner i resväskan inför den stundande resan till kalifornien. känner mig av sjuk av resfeber och jag kan till exempel inte bestämma mig för vilka skor som ska packas ner. sandaler och ett par flipflops är såklart givet, men när det kommer till mer "fotriktiga" skor så blir det genast svårare. ett par joggingskor ska ner för eventuella löprundor och hikes, men där tänkte jag ta ett par gamla som jag sedan kan slänga. men dessa vill jag ju absolut inte ha på mig till vardags, fast platta sandaler en hel dag klarar å andra sidan inte mina fötter av. om jag fått önska så hade jag packat ner i princip alla mina skor, men jag inser själv att det är överkurs. tanken är ju att jag ska ha något nytt med mig hem också... hm. sen kommer det till tjockare kläder. jag har ingen aning om temperatur, och det kan tydligen skilja rätt många grader mellan Los Angeles (högsommar!) och San Fransisco (höst!). hm. 

nåväl, det löser sig alltid. men att i förtid klura ut vad jag ska känna för att ta på mig om två veckor är orimligt, och förmodligen kommer jag att komma dit med alldeles för mycket kläder. men jag försöker faktiskt att i huvudet planera litegrann. jag tänker packa användbart, lättmatchat och basic. till hjälp har jag denna tjejen, som inspirerar både klädmässigt och livstilsmässigt från just L.A. 

peppen (och så resfebern då) nu alltså! iiiih!

surprises without expectations

 

Har egentligen aldrig varit ett fan av överraskningar. jag är alldeles för nyfiken för mitt eget bästa och tyvärr så skapar jag ofta alldeles för stora förväntningar när någon berättar för mig att de har en överraskning. däremot så gillar jag överraskningar som jag inte vet om, och det är väl kanske det som faktiskt ÄR överraskningar? men lovis har i vanliga fall för vana att förvarna om att jag ska få en överraskning. gärna i god tid innan jag ska få den. då är det väl inte så konstigt att man funderar, klurar och gissar? och det är väl inte heller jättekonstigt om man blir lite besviken när det visar sig vara en deoderant? eller? "men du sa ju att du snart behövde köpa en ny". (eller så är det bara jag som är fruktansvärt otacksam, usch på mig isf). det är iaf rätt komiskt nu i efterhand men i stundens hetta tycker ingen av oss att det är särskilt kul, haha! att överraska mig genom att säga "om tre veckor ska vi göra något tillsammans, men jag säger inte vad, det får bli en överraskning" får mig att sparka bakut fullständigt. nyfikenheten tar kål på mig och jag kan inte för en sekund släppa det som sagts.

MEN, igår när min käre sambo kommit hem från en två dagars arbetsresa, då stod där en cerise överraskning på byrån när jag kom hem! och i den en rund ask med två lager av macarons. guldiga dessutom! och jag som älskar fina askar! och sötsaker! mitt i prick, hjärtat. jag hade som sagt inga förväntningar över huvudtaget, utan var bara glad att han skulle komma hem. jag hade förmodligen till och med blivit glad för en deoderant, haha.

 

vi mumsade i oss hälften av macaronsen i gårkväll då de ju ska ätas färska ;) och under det guldiga lagret döljde sig en färgexplosion samt smaksensation. salt karamell, choklad, pistage, ice mint,... mums! den där lilla asken (som ska agera smyckeslåda när sötsakerna är slut) och dess innehåll gjorde alltså min kväll igår och min dag idag! ja, när ett helt inlägg tillägnas en överraskning, då är man allt glad. men såklart, mest glad över att ha honom hemma igen. 

fin fredag till er alla!

sötchock i butik v.39

ville bara snabbt kika in och tipsa om detta.
alltså detta lilla setet till små bebisar kan vara det gulligaste. inte så mycket för figurer på magen etc, men detta räknas ju knappt då det mesta är vitt. herregud så sött med den lilla nosen som matchar prickarna på tightsen. och för att inte tala om de små öronen. haha gud, var är min bebis?

i butik och online v.39 hos Lindex

att bli vän med kameran

man kan tydligen få femtioelva olika bildkvalitéer med en och samma kamera utan att veta hur det gick till. suck. så det blev knappt några dugliga bilder alls att visa från gårdagens kläder. färgerna är helt bakvända och den verkliga färgen på skjortan är egentligen så som den färg jeansen har på bilderna. och jeansen är egentligen urtvättat svarta. ja, visst blev det rörigt?

körde på sandaler iaf, för sommaren är ju lite halvt tillbaka. däremot tänkte jag tydligen inte längre än så och klädde mig i hellångt på både ben och armar, haha. men den nya skjortan som inhandlades i helgen åkte på och den kommer nog bli en favorit! gillar den massor redan. men som sagt, den är betydligt finare i verkligheten. här ser den snarare ut som något från fristads arbetskläder. suck.

så, är det någon som läser och som har någon som helst kunskap om kameror (har en canon) och/eller foto, så lämna gärna en kommentar om vad som kan tänkas vara fel! <3

sandaler - sam edelman, jeans - levi's, skjorta - zara. 

it's a mess!

  

Insåg att det i vårt fönster just nu råder kaos. 
inte något ordnat kaos, utan snarare något som blivit så på grund av att allt som inte får plats någon annanstans har hamnat där. fast ändå ett kaos som jag nu lite i efterhand känner att jag nog trots allt gillar. så jag låter det vara så ett tag till, tills den pedantiska delen i mig knäpper mig på näsan och beordrar mig att göra i ordning, att dra ner på plojjet, samt förklarar att den här minimala lägenheter mår bäst av så många fria ytor som möjligt...