jag har alltid varit uppe innan väckarklockan, typ, men de senaste veckorna har jag inte kunnat förmå mig att röra en fena de första tio minuterna efter att klockan ringt. det slutar nästan alltid med att lovis får dra mig ur sängen. detta är såklart enbart på veckodagarna. på helgen vaknar jag av mig själv och då ofta för tidigt för mitt egna tycke. längtar iaf till helgen då jag kan dra mig tills jag blir rastlös (brukar inte ta lång tid), gå upp och äta en stor och lång frukost i soffan och sedan, ja varför inte, kanske krypa ner i sängen med en tidningen eller så igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar