handen i fickan fast jag bryr mig.

 

 

den här dagen alltså.

vaknade till en bäcksvart, kall och ensam lägenhet.

huvudvärk och nackspänningar efter de senaste dagarnas kånkande på väskor till och från skåne. vill egentligen bara dra täcket över huvudet och stanna i sängen i flera månader. 

men jag ska på kvällskurs idag och har en hel del att ta igen. så tyvärr går det inte att stoppa huvudet i sanden och låtsas som ingenting. livet existerar ju trots allt. 

och jag borde verkligen inte lyssna på veronica maggios senaste album men jag gör det ändå. hela tiden. jag älskar det men blir såklart inte mycket muntrare av det. särskilt inte då en av de bästa låtarna är förknippade med det som verkligen inte går att stoppa huvudet i sanden ifrån just nu.

bilder via veronicamaggio.se