morning darkness.

jag vet inte om det bara är jag, 

eller om det faktiskt är nu som de flesta börjar bli smått deprimerade?

jag har f-n ångest varje morgon när klockan ringer.

vill inte ta mig ur sängen och vill inte möta dagen.

men jag gör det såklart varje dag ändå.

och när eftermiddagen kommer har de flesta dagarna passerat smärtfritt.

så inget att oroa sig för egentligen.

ändå fruktar jag varje ny dag.

och idag är en sån sju-i-h-lvetes dag.

jag vill inte.

blött och mörkt utanför.

stressad av tanken att jag ska lära mig mer i skolan idag också.

(eftersom jag är konstant back pga överbelastning känns varje dag tuffare. det finns ju aldrig tid att ta igen!)

och det är inte bara skolan som stressar.

jag var relativt hurtig under och efter sommaren.
eller rättare sagt: jag var hurtig.

tränade 4 gånger i veckan och trivdes verkligen med det.

men idag är det nog 4-5 veckor sedan jag entrade mitt gym senast.

den ångesten ska vi inte tala om just nu dock.

men, imorgon är det fredag och då firar jag och L 6 år.

det ska vi fira och förhoppningsvis blir det inte lika jobbigt att kliva upp.