sträva efter framsteg, inte perfektion.

 

progress is progress no matter how small.

jag älskar det uttrycket och det har etsat sig fast i hjärnan.

& den här bilden kunde inte dykt upp lägligare på pinterest.

sträva efter framsteg, inte perfektion.

jag måste lära mig att ta en dag i taget.

att andas i normal takt utan massa pustande och stönande.

jag är inte en robot som kan sitta alla dygnets vaknar timmar med plugg.

jag.är.inte.det.

jag måste inse mina fysiska (och psykiska) begränsningar.

dygnet har bara 24 timmar.

och jag behöver sova i minst 8.

resterande 16 - det går inte att vara på topp alla dessa timmar heller.

vissa kanske klarar det, men inte jag.

det är därför jag gillar framförhållning.

kunna göra lite varje dag.

men skolan har på senaste tid inte tillåtit detta.

fullt ös medvetslös.

planera - vad är det? 

så idag jobbar jag sakta men säkert framåt.

strunt samma om det inte blir perfekt.

vem bryr sig i slutändan?

en 4 eller 5 på ett betygspapper, hur j-vla viktigt kan det vara?

huvudsaken är att man behåller fötterna på jorden.

och just nu tror jag att jag behöver jobba lite för det också. 

känner för att baka.

något med mycket choklad.

se en film under ett täcke i soffan.

trycka i mig en, eller två, bakverk och bara få slippa stressen.

för några minuter eller så.