how it was supposed to be.

Är det någon som är bra på att förvänta sig saker så är det jag.

Jag klurar alltid på hur saker kommer att bli och hur jag ska ta in det.

Ikväll hade jag redan tänkt ut att jag skulle ta bilen till lägenheten.

Därefter packa upp.

Åka och storhandla -  prova nya saker och fylla upp kylskåpet.

Jag skulle laga en god sallad och sedan promenera och lära mig området.

För att inte känna mig ensam skulle jag senare på kvällen kolla bloggar, pinna, facebooka.

Socialisera.

Såg så mycket fram emot det.

Därefter skulle jag duscha och krypa ner bland nya lakan.

Jag är en drömmare och en tänkare.

Och det är inte enbart en god egenskap har jag fått lära.

När man förväntar sig saker så blir man ofta besviken.

Jag har gråtit konstant i en timme ikväll 

(orkade inte bry mig att försöka muntra upp mig själv heller)

Jag har ringt fem samtal till fem olika företag för att mitt internet inte fungerar.

Ingen förstår varför modemet inte fungerar.

Och kontoret som ansvarar för lägenheten har givetvis stängt.

Och även han som hyrt ut till mig,

Och min chef på Volvo svarar ju givetvis inte på sitt kontorsnummer, som är det enda jag har.

Det är ju lördagkväll.

När jag sedan blir ombedd att ringa det sjätte samtalet till Apple's support så tar det musten ur mig.

För att få hjälp ska jag behöva betala 49 dollar.

Ja, då brast det skulle vi väl milt kunna säga.

Och just ja.

Sa jag att jag höll på att krocka i första korsningen jag gick in i med bilen?

Att jag körde i motsatt riktning för att gpsen var f-cked up?

Att det första jag ser på vägen är en överkörd hjort/ren/whatever?

Sa jag att jag körde fel otaliga gånger trots (den äckliga) gpsen?

Eller attt jag inte hittar knappj-vlarna för att stänga av ACn i lägenheten.

(det är typ 12 grader)

Eller att min kvällsmat bestod av endast spaghetti?

Inte ens salt hade jag.

För jag fick ju aldrig tid att dra iväg och handla...

Och nu då, nu funkar ju internet?

Not.

Jag hoppade i bilen och parkerade den på en plats där jag hittade fritt wifi.

Det vill säga utanför poolområdet som jag inte heller har access till än.

Så här sitter jag.

Lyssnar på musik, längtar hem och frågar mig om och om igen vad f-n jag gör här?

Funderar på om jag ska köra till Wallmart och handla ändå.

Men vågar knappt köra när det är mörkt och jag är trött.

Eller så drar jag hem och läser.

Fast det känner jag inte alls för.

Och inte en jäkel har jag att prata med.

För skype och viber fungerar ju som planerat inte.